VÄXTHUSEFFEKTEN
OCH VÄXTHUSGASER
Världens länder har genom Parisavtalet enats om att hålla den globala uppvärmningen väl under 2 °C och sträva efter att begränsa den till max 1,5 °C, jämfört med före den industriella revolutionen. Den globala medeltemperaturen har redan stigit med 1,2 °C. Huvudorsaken till att temperaturen stiger är att halterna av olika växthusgaser ökar i atmosfären, på grund av olika processer som vi människor har satt igång. Dessa gaser håller tillfälligt kvar en del av solens värme, som annars direkt skulle stråla ut i rymden. Det kallas för växthuseffekten och är ett naturligt förlopp som skapar förutsättningar för liv på jorden. Problemet är att utsläppen nu är så stora att det leder till en förstärkt växthuseffekt, som gör att klimatet förändras.
Det finns flera olika växthusgaser som bidrar till global uppvärmning. I Klimatkoll räknar vi med de viktigaste: koldioxid (CO2), metan (CH4) och lustgas (N2O).
KOLDIOXID kommer framförallt från förbränning av fossila bränslen (kol, olja och naturgas, även kallad fossilgas), och utsläpp från mulljordar som används som odlingsmark. Mulljord är en särskild typ av jord med hög halt av organiskt material som innehåller kol. När marken bearbetas (till exempel i samband med att den plöjs och används som odlingsmark) bryts det organiska materialet ner och kolet släpps ut till atmosfären i form av koldioxid.
METAN kommer framförallt från matsmältningssystemet hos idisslare (till exempel kor och får) och från stallgödsel i djurstall och lagringsutrymmen för stallgödsel (såsom flytgödselbrunnar). I den syrefria miljön i idisslares magar och stallgödsellager trivs nämligen metanbildande mikroorganismer.
LUSTGAS kommer huvudsakligen från produktion av konstgödsel, från mulljordar som används som odlingsmark och från konstgödsel och djurgödsel som har spridits på åkrar och betesmarker. Även här spelar mikroorganismer en viktig roll. I marken finns nämligen mikroorganismer som livnär sig på att bryta ner näringsrika kväveföreningar i gödseln, och i den processen bildas lustgas.
Olika växthusgaser bidrar olika mycket till den globala uppvärmningen på grund av att de har olika stor förmåga att absorbera inkommande solstrålning och olika lång livslängd i atmosfären. För att kunna jämföra och addera olika växthusgaser brukar de räknas om till så kallade koldioxidekvivalenter (CO2e), genom att de multipliceras med en global uppvärmningspotential (Global Warming Potential, GWP).
Det finns olika metoder att beräkna den samlade klimatpåverkan från utsläpp av olika växthusgaser. I Klimatkoll använder vi den metod som kallas GWP 100, vilket innebär att klimatpåverkan beräknas över en tidsperiod på 100 år. I Klimatkoll uttrycks alla utsläpp i kg CO2e (även då bara koldioxid släpps ut) och när begreppet “klimatpåverkan” används syftar det på de totala utsläppen i kg CO2e.
Enligt GWP 100 har 1 kg metan 34 gånger så stor klimatpåverkan som koldioxid och 1 kg lustgas har 298 gånger så stor klimatpåverkan som 1 kg koldioxid, under loppet av 100 år. Uttryckt i koldioxidekvivalenter kan 1 kg metan alltså sägas motsvara 34 kg koldioxidekvivalenter och 1 kg lustgas kan sägas motsvara 298 kg koldioxidekvivalenter.
För den som vill läsa mer om växthuseffekten och olika växthusgaser tipsar vi om det här faktabladet från Naturskyddsföreningen.